Tätortssafarie – Östergötland

Just another WordPress.com weblog

Postglacial konst i Gusum!

Vet inte om det finns flera än jag som tycker att det är lite krångligt att ta sig in till Gusums centrum. Ja, så mycket centrum man nu kan kalla en ICA-affär, ett gammalt Folkets Hus och en fontän med lite knepigt format glas i. Det känns inte som om man åker rakt på, direkt. Det känns som om man tar en onödig omväg. Men, det kanske är den väg man får ta, och att det inte finns något alternativ.

Nu finns det ju naturligtvis en väg in, och en annan väg ut. Eller tvärt om, om man nu vill se det så. Tar man ”bakvägen” så hamnar man vid Valdemarsviks-korset, vid E22. I alla fall så gjorde vi det, en av de gånger vi besökte Gusum. Gillar man landet, natur och inte har för bråttom så är det en alldeles utmärkt väg att ta. Men, har man det minsta bråttom så ska man nog inte köra där. Man får allt låta vägen och dess kvalitet i form av otaliga kurvor bestämma hastigheten.
Gusum behöver inte något stort Centrum. Det går så bra ändå, med dess omgivande natur. En ICA-affär är väl mer än nog, över vad man behöver. Dess Folkets Hus, och den biograf som finns där, och som väl drivs ideellt är väl en stor bonus. Lovvärt att ha den typen av arrangemang i en liten ort. Filmerna lär inte vara så lastgamla heller, de som visas. Det finns, runt om i landet en del landsortsbiografer, bland annat i Kvarsebo.
När det gäller sägner i Gusumstrakten så är det gamla bekantingar som kommer igen, från andra orter. Det är andra versioner med grunderna är de samma. Det handlar om jättar som ska gräva avlopp åt olika håll. De fyller en vagn med guld, en guldvagn, eller ”gullvagn” som det heter i vissa dialektala sägner. (bl.a. sjön Gullvagnen i Kolmårdsskogarna)
Den jätte som grävde åt Gusum till vann vagnen. Men, de blev naturligtvis osams så att guldvagnen åkte ner i Yxningen. Folk har försökt att bärga vagnen men av en eller annan anledning så åker den tillbaka ner i vattnet.
Ibland kommer den upp till ytan av sig självt. Den glimmar i vattenytan. (Som solen mot vattnet ungefär)
Yxningen är vattentäckt till bland annat Gusum. Men, det som låter lite intressant är att det lär finnas så kallade postglaciala arter i sjön. En intressant iakttagelse med det påståendet är själva ordet. Postglacial. Det innebär att det är något från tiden efter istiden. Alltså, förmodligen omedelbart efter, annars så är vi väl alla postglaciala arter, alla levande arter just nu, också.
Sedan är det ju själva arterna. Hornsimpa och pungräka. Man undrar ju lite hur en hornsimpa låter, och pungräkan. Behöver den mera uppmärksamhet för att dra åt sig ett intresse?Allvar eller ej så är det nog ganska viktiga fynd. Eller, att de bevaras. En pungräkas framtid kanske inte är så ljus, om den inte skyddas.
Hm, det är jävligt svårt att skriva seriöst om en pungräka. Fan, trä en kondom över hela sjön, så ska det väl räcka som skydd.
Nu kollade vi inte särskilt noga efter postglaciala bevis, eller ens preglaciala. Men jag betvivlar inte att glaciala saker så som rullstensåsar och flyttblock fanns lite varstans. Varje flyttblock har en historia. En historia som går igen. Det handlar om jättar som kastar blocken hit och dit. De kan ha irriterat sig på kyrkklockor eller kanske missat ett kast i fyllan och villan. Det kan röra sig om sovande troll. Och hur man måste vara tyst så att man inte väcker trollen. För det vill man inte.
Att Gusum har en historia som mässingsproducent låter jag vara hänt. Och om jag ska vara ärlig så är jag inte särskilt förtjust i glaskonstnären Milan Vobruba och hans lite märkliga skapelse. Ja, jag har ju naturligtvis sett, långt ifrån alla, men de jag sett är jag föga imponerad av. En av dem står framför Folkets Hus, vid ICA:s parkering. Den var vid våra besök trasig, vilket skulle kunna tänkas bero på två saker, gärna tillsammans. Ingen anser det vara värt att reparera, eller att konstnären bryr sig mera om pengarna, än om konsten. En spekulation, ja visst men så länge inget gör så är det väl fritt fram att spekulera.
En gång i tiden så beställde denna Vobruba arbeten av min far. Dessa hämtades aldrig. En annan anledning till att jag inte har mycket till övers för denne man.
Men, jag ska inte fördjupa mig i det. Faktum kvarstår, att det är svårt att åka till Gusums lokala centrum, utan att få sig en del av Milan Vobruba.
Folkets hus är nog, om jag får gissa lite av Gusums stolthet i alla fall. Mässingen också förstås. Den moderna tidens tand ser en pizzeria nu i Folkets hus byggnad. Men bion finns kvar. att ta med sig en fikakorg, sätta sig framför Folkets hus och tänka sig alla människor som passerat genom dörrarna kan kanske ge upphov till fantasi. Vardagens fantasi.
Tyvärr vet jag inte vad det fanns för aktiviteter där, innan det blev pizzeria, men jag kan tänka mig att det kan ha varit ett konditori, eller en cafeteria. Det känns så i alla fall.
Den postglaciala konsten. Det låter väl intellektuellt? Men det är bara ett sätt att tala om att saker och ting rostar, på ett obegripligt sätt. För järn rostar Oavsett om det är gjort av en konstnär som tro att han är bättre än andra konstnärer. Sedan kan han så glasa in det med stoppljusglas om han så vill. Att hindra järnet från att rosta klarar han nog inte ändå.
Vi lämnade Gusum som vi hittade det. Insnärjt i en massa slingriga vägar. Det verkar som om husen byggts efter vägarna. Det kändes som om det inte fanns ett enda rakt, normalt kvarter. Men det kanske bara var inbillning.
Annonser

oktober 10, 2010 - Posted by | Uncategorized

2 kommentarer »

  1. Skulpturen i Gusum äger Valdemarsviks kommun. Därför är derras skildighet att underhålla den.Att dom har tillåtit förfallet så långt är beklagligt.Konstnären har erbjudit sig flera gånger att reparera skulpturen gratis, bara kommunen betalar materialkostnader men utan resultat. Det är klart. Ju längre man väntar, desto dyrare blir det.
    Du, som skrev kritiken, borde ta reda på lite mera fakta och inte gömma sig bakom anonimitet.

    Kommentar av Anonym | december 1, 2011 | Svara

  2. Från en anonym till en annan:
    Jag har inte påstått att det skulle röra sig om fakta. Detta är en blogg, inte någon nättidning.
    Vidare så får man väl tycka vad man vill.
    Men, det är ju bra att du reder ut det hela, så att vi vet vad som hänt i frågan.
    🙂

    Kommentar av Fjäderlös Tvåfoting | december 1, 2011 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: